Änglagård är en svensk dramafilm som hade biopremiär i Sverige den 21 februari 1992, regisserad av Colin Nutley med Helena Bergström, Rikard Wolff, Sven Wollter i rollerna. Filmen var från början tänkt att sändas som TV-serie på SVT. Filmen fick två uppföljare, Änglagård – andra sommaren (1994) och Änglagård – tredje gången gillt (2010).
Änglagård är en herrgårdsbyggnad med tillhörande skog- och markegendom som ligger i en isolerad by i Västergötland. När dess ägare, den åldrade enstöringen Erik Zander (Per Oscarsson), dör utan att ha några kända arvingar, räknar byns rikaste man Axel Flogfält (Sven Wollter) med att kunna överta egendomen till ett mycket förmånligt pris. Vid begravningen dyker dock plötsligt Eriks dittills okända barnbarn Fanny Zander (Helena Bergström) upp som ensam arvinge till Änglagård. Ankomsten av Fanny och hennes vän Zac (Rikard Wolff), med (enligt recension i Expressen) "tvivelaktig sexuell hemvist", orsakar stort rabalder i den lilla byn, där alla känner varandra sedan länge och inte vill veta av några förändringar eller nymodigheter.
Den ende invånaren i byn som gladeligen tar emot de nyinflyttade med välkomnande värme och sympati är den gamle mannen Gottfrid Pettersson (Ernst Günther) som bor tillsammans med sin bror Ivar (Tord Peterson). Men även Henning Colmer (Reine Brynolfsson), byns präst, tar deras sida i de konflikter som uppstår. Intrigen tätnar då det uppdagas att Fanny haft ytterligare anledning till att flytta till byn, nämligen att söka efter sin okände far, vilken Fanny anar rimligen bör finnas i byn.
